Hur kommer det nu sig att man blivit prioriterad att få ligga i hängmattan och dåsa i det varma och soliga försommarvädret? Det är nog inte alla förunnat. Forssens dova brusande i bakgrunden, gör stunden ännu mera stämningsfull, och ögonlocken känns påtagligt tunga. Vid en blick mot de små åkerplättarna i närheten, ser jag den bruna kärrhöken, som på låg höjd cirklar runt åkrarna, troligtvis på jakt efter något ätbart. Turligt nog råkade jag ha kameran liggande i närheten, så det blev ett slängskott mot höken. Den gör ett par rundor och försvinner någonstans längre bort.
En stolt och vacker rovfågel, men inte lätt att få någon närbild på den. Det fordrar nog en hel massa tur. Men kanske nångång ännu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar