måndag 31 maj 2010

Ungar av olika slag.


Nu blir det jobbiga tider för fåglarna att samla mat för att stilla sina hungriga och glupska efterkommor. De växer snabbt och fodrar mycket mat för att bli flygfärdiga till höstens flyttning söderut.

















Också ormen Juliana verkar ha ynglat av sig, för det låg en överkörd, liten ormunge på vägen idag.

lördag 29 maj 2010

Juliana.

Stannade till en stund idag också och hälsade på Juliana (ormen), som hon får heta framledes, för det är en hon...tror jag. Och där låg hon på samma plats och exponerade hela sin slanka figur. I förbifarten skänkte hon mig, utan att blinka, några utmanande ögonkast med sina värmeutstrålande ögon.

En ganska välvuxen donna, av sin art!


fredag 28 maj 2010

Lilla vagnen.


"Lilla vagnen" vid ett sommarlikt "Paradiso"


Ormen.

Visst låg han/hon där idag också och sög åt sig av den lilla värmen som tilldelas oss nuförtiden. De senaste dagarna har vi träffats nästan dagligen och morsat på varann, dock på ett betryggande avstånd.

torsdag 27 maj 2010

Huggorm.

Är det månne denhär som tappat sitt skinn? Den påträffades endast några
meter från det gamla skinnet.












"Huggormen är den enda giftiga ormen som lever i Skandinavien. Man känner ganska enkelt igen huggormen på dess sicksackformiga mönster som de allra flesta arter av huggorm har på ryggen.

Huggormens utseende

Huggormen är som nämnt ovan, ganska lätt att känna igen på dess sicksackformiga mönster som de allra flesta svenska huggormar har på ryggen. De flesta huggormar har ljusbrun grundfärg med mörkgrönt sicksack-mönster, men de finns också de huggormar som är helsvarta.

Huggormens pupiller är vertikala, till skillnad från snoken som har runda pupiller. Huvudet är brett och platt, med fjäll som är mindre än snokens.

En fullvuxen huggormshane blir oftast mellan 36-76 cm lång, medan honan blir 42-78 cm lång. I vissa fall kan de bli så långa som hela 1 meter."

tisdag 25 maj 2010

Bytesskinn?

Här har någon tappat sitt skinn!



















"Hittar man ett ormskinn kan man försöka se vem som var ägaren till det. Om det stora fjället på undersidan precis framför kloaken är helt så är det en huggorm, om det är delat så är det en snok."

söndag 23 maj 2010

Kanottripp!


I det relativt vackra, men en aning blåsiga vädret gjorde jag en tripp med kanadensaren, nedför älven. Naturen bjuder nu på en fägrande övergång från vår till sommar. Överallt utmed åstränderna lyser kabbelekan med sina gula blommor. I den överåriga rörvassen höll ett par sävsångare till och bjöd på en aning "kraxig" sång. Kärrhöksparet gjorde några rundor runt vikarna, på spaning efter något ätbart.

På återfärden måste jag passera en knipholk, som finns alldeles på åstranden och som jag visste att är bebodd. Från tidigare turer visste jag att knipan flyger ur holken presis när jag skall passera stället, så jag gjorde kameran beredd för att få någon bild när den kommer ut genom ingångshålet. Och nog lyckades jag få några bilder, presis som jag planerade det.




fredag 21 maj 2010

Linslusen (älgen )

video
Den jäkla kossan tänkte sno min kamera!

torsdag 20 maj 2010

Inramad av blomster.




















Paradisovagnen inbäddad i häggblomster.

onsdag 19 maj 2010

Sommar, sommar............

Hara.




















Här sitter man bara ensam och har tråkigt. Tur att man hann kasta
vinterpälsen innan den förbaskade värmen kom.


























Andra igen har bråttom att få sina hem färdiga innan nedkomsten.

lördag 15 maj 2010

Sommarvärme.

Så har vi fått uppleva ett par dagar med en extrem värmebölja, som ryssarna har skänkt oss. Närmare trettio grader i skuggan är inte precis något vanligt hos oss denhär tiden på året. Så är ju också allt annat som har med klimat och väder en aning ur sina gängor.

Under ett par dagar har häggarnas och björkarnas löv slagit ut och gräset har börjat lysa grönt på marken. Inte så länge sedan då marken lyste vit av snö. Också kabbelekan ploppade upp i ett huj och lyser redan gul nere vid Paradiso. Kanske börjar man bli gammal, men nog går det verkligen snabbt undan nu. Också fåglarna har bråda tider för att hinna med att ställa i ordning för sommarens familjebestyr.







fredag 14 maj 2010

Lata dagar.


Hur kommer det nu sig att man blivit prioriterad att få ligga i hängmattan och dåsa i det varma och soliga försommarvädret? Det är nog inte alla förunnat. Forssens dova brusande i bakgrunden, gör stunden ännu mera stämningsfull, och ögonlocken känns påtagligt tunga. Vid en blick mot de små åkerplättarna i närheten, ser jag den bruna kärrhöken, som på låg höjd cirklar runt åkrarna, troligtvis på jakt efter något ätbart. Turligt nog råkade jag ha kameran liggande i närheten, så det blev ett slängskott mot höken. Den gör ett par rundor och försvinner någonstans längre bort.

En stolt och vacker rovfågel, men inte lätt att få någon närbild på den. Det fordrar nog en hel massa tur. Men kanske nångång ännu?

torsdag 13 maj 2010

Rödhake.


Jag hade förmånen att få möta en rödhake igår och ännu till på fotograferingsavstånd. Men som vanligt när det gäller småfåglar, måste kameran snabbt fås i läge. Och nog hann jag få en bild av den, dock med en aning darr på handen.













Också en järpe ställde motvilligt upp som modell.

onsdag 12 maj 2010

Grönsiskor.


Dessa små vackra fåglar är ena mästare att plocka mat åt sig ur alarnas små kottar. Här är det ingen skillnad om huvudet är uppåt eller hänger rakt neråt.Elegant hänger dom i de allra klenaste kvistarna och plockar smidigt i sig av fröna ur dom små alkottarna.

"Grönsiskan är en liten fink som mäter 12-13 cm, har ett vingspann på 20-23 cm och en vikt på ungefär 12 gram. Den har en kort, konisk och spetsig liten näbb. Stjärten är kort och kluven. Den adulta hanen är grön på ryggen och bröstet med gulgrön vingovansida med kraftiga svarta partier. Buken och undergrumpen är grågrön med svart vattring. Den har en svart strupfläck och hjässa."
(Wikipedia)
PS: Göken anmälde också sin närvaro ikväll, med sitt kukkuu...kukkuu :DS

Morgongåva.


Efter avspisat morgonkaffe, sitter jag och ser på småfåglarnas förehavanden på andra sidan av fönsterrutan. Mest handlar det ju om, för fåglarna, att hitta något som duger att sätta i krävan. Som vanligt på mornarna har jag lagt ut en brödskiva i en gallerkorg på verandastolpen och lite solrosfrön i en burk på verandaräcket. Min uppmärksamhet fastnade vid ett par blåmesar, som hade kommit för att få sin del av bespisningen. Uppe vid korgen med brödskivan höll hannen på att tillgodogöra sig av brödet och nere på räcket fanns honan, som ivrigt jobbade med att skala sitt solrosfrö. Allt emellanåt "hoppade" hannen ner till sin utvalda kamrat, med en brödsmula i sin näbb och gav henne sin gåva. Trots sitt slitsamma jobb att skala av sitt solrosfrö, tog hon med darrande vingar och skälvande kropp, emot den säkert välmenta gåvan. Om det var en förlovnings- eller en bröllopspresent, eller kanske bara en gest att visa sin uppskattning vill jag inte spekulera i.

tisdag 11 maj 2010

Brun kärrhök.


Jag paddlade ner till Sjoändviken också ikväll, med avsikt att försöka fiska ut var rördrommen har sitt tillhåll. Nog tutade han ikväll också, men var han håller till blev nog olöst även denna gång. Min koncentration på rördrommen upphörde när den bruna kärrhöken uppenbarade sig och landade på "flottmosa". Naturligtvis så måste jag smyga mig så nära som möjligt, men skymningen hade redan hunnit lägga sig över viken, så fotograferingsförhållandet hade hunnit bli nästan omöjligt, innan jag kom på "skotthåll". Men några mindre lyckade bilder fick jag.





















































Skymningen har lagt sig över sjön.

måndag 10 maj 2010

Järnsparv.


Jag fick idag syn på en liten anspråkslös fågel, som befann sig i några snår. Jag fick ett par suddiga bilder på fågeln, som vid senare granskning visade sig vara en järnsparv. ( min gissning )

"Järnsparven är knappt 15 centimeter lång och väger cirka 20 gram. En gammal fågel har samma dräktmönster som en gråsparv. Huvudet och bröstet är blygrått, kroppen är i helhet mörk och enfärgad med djupt mörkbrun, svartstreckad rygg, tunn mörk näbb och rödbruna ben. Könen är mycket lika men hanen har i genomsnitt lite mer blygrått på huvud och hals än honan. Ungfåglarna är mer distinkt tecknade och kraftigt streckade även på halsen och bröstet."
(Wikipedia)

söndag 9 maj 2010

Tranor i hemknutarna.

En grupp tranor inpå knutarna.

fredag 7 maj 2010

Ny kanottur.

När vädret också idag inbjöd till uteliv gjorde jag på nytt en kanotfärd till Riispetoviken, ihopp om att jag fick höra rördrommen på nytt. Och visst hördes dess dova tutande läte, men det verkade vara ganska avlägset. I stort sätt samma fåglar som under gårdagens tur, visade upp sig idag också. Också grodornas ljudliga vårceremonier utspelas i de grunda vattnen mellan grästuvorna i viken.

Storspoven


En liten fripassagerare.

torsdag 6 maj 2010

Svartvit flugsnappare.


Nu har den lilla rackaren återvänt till sina rötter, efter den långa semestern någonstans borta i Afrika. Han kom och satte sig på en trädgren vid husvagnen, mitt framför näsan på mig, presis som för att meddela mig att nu.... gubbe, har jag kommit hem igen. Och visst får man hoppas att han stannar och bildar familj i någon av holkarna på området.

"Svartvit flugsnappare är en flyttfågel som häckar i stora delar av Europa och i västra Asien där den förekommer mellan april och september. Vintertid flyttar den söder om Sahara till det tropiska Afrikas västra delar."

onsdag 5 maj 2010

Härligt.


Härligt, härligt.......så förfärligt härligt! Idag tog jag mod till mig och paddlade nerför ån, ner till Sjoändviken och sedan till Riispetoviken. Forceringen under bron vid Grynno förlöpte utan några större mankemang. Jag satte mig ner på kanadensarens botten och lät strömmen ta mig under bron och inga bulor i skallen fick jag. Runt de båda vikarna, på flottmossarna (gungflyn) fanns det en ganska rik variation av fågelarter, både sjöfåglar och en hel del vadare. Änder, knipor, svanar och en hel del snäppor (som inte min kunskap klarar av att artbestämma). Rördrommens blåsande i "kossoflaskan", kunde t.o.m. mina dåliga öron uppfatta, men att lokalisera den gick jag nog bet på, så den blev osedd och ofotograferad. Också den bruna kärrhöken gjorde några rundor runt området, men den kom aldrig på riktigt fotograferingsavstånd, så det blev endast några riktigt dåliga bilder på den. En riktigt mysig liten tripp med kanadensaren, när också Pekka Pouta bidrog med solsken och relativt lungt väder, gjorde också sitt till att humöret var på topp.







lördag 1 maj 2010

Trandans.

(Citat)
"Det mest uppseendeväckande beteendet hos tranan och den som allmänheten förknippar med tranan torde vara trandansen. Trandansen utföres antingen av den ena eller båda makarna i ett par eller i mindre grupper av ungfåglar eller vårrastande tranflockar. Utförandet är mycket varierat och improviserat. Dansen börjar ofta med en serie bugande rörelser. Fågeln höjer och sänker hastigt framkroppen, antingen på stället eller under hastig gång. Detta kombineras med att den snurrar runt och gör luftsprång, hela tiden med utbredda vingar. Ibland tar den grästuvor eller annan gripbart och kastar upp det i luften."